Afrosvenskar har väsentligt lägre bruttolön och disponibel inkomst än den övriga svenska befolkningen. De är överrepresenterade i lågstatusyrken och för dem som läser vidare efter gymnasiet och avslutar en treårig postgymnasial utbildning ökar antalet dagar i arbetslöshet, till skillnad från resten av befolkningen där arbetslösheten sjunker med högre utbildningsnivå.

Det visar en ny studie som Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet har gjort på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

– Resultaten är anmärkningsvärda. Undersökningen visar att antisvart rasism och diskriminering strukturerar villkoren på svensk arbetsmarknad, säger Irene Molina som tillsammans med Mattias Gardell, båda professorer och vetenskapliga ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Cemfor, vid Uppsala universitet, har lett studien.

Cemfor har tagit fram rapporten på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm. Resultaten från studien visar på stora skillnader mellan afrosvenskar* och den övriga befolkningen** inom alla undersökta områden: arbetslöshet, bruttolön, disponibel inkomst, tillgång till låg- och högstatusyrken samt möjlighet att göra karriär och uppnå chefspositioner i förhållande till utbildningsnivå.

Studien visar bland annat att afrosvenskar är överrepresenterade i lågstatusyrken och underrepresenterade i högstatusyrken samt att afrosvenskar spenderar fler dagar i arbetslöshet än den övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå.

Det framkommer också att afrosvenskar behöver ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som den övriga befolkningen har efter en treårig eftergymnasial utbildning. En afrosvensk i chefsposition tjänar bara cirka 77 procent av vad en chef från den övriga befolkningen, med motsvarande utbildningsnivå, gör. En skillnad som syns oavsett om afrosvensken är född i Afrika eller född och uppvuxen i Sverige. Störst lönegap mellan afrosvenskar och övriga befolkningen syns i Stockholmsregionen.

I Stockholms län varierar skillnaden i disponibel inkomst mellan afrosvenskar födda i Afrika söder om Sahara, och den övriga befolkningen i förhållande till stigande utbildningsnivå. Vid den lägsta utbildningsnivån – mindre än nio års grundskola – är löneskillnaderna drygt 7 procent. Vid den högsta utbildningsnivån – forskarutbildning – är skillnaden nästan 39 procent.

– Vi är inte helt förvånade över resultaten. Siffrorna bekräftar den bild vi har fått i vårt arbete där hudfärg verkar spela en större roll än vad som återspeglas i arbetsgivarnas mångfalds- och inkluderingsarbete, säger Katarina de Verdier, utvecklingsledare på Länsstyrelsen Stockholm.

Undersökningen har gjorts med kvantitativa metoder och bygger på data från Statistiska centralbyrån, SCB, som omfattar den totala befolkningen mellan 20 och 64 år i Sverige, det vill säga cirka sex miljoner individer. Forskarna har tittat på situationen i landet som helhet samt i de tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne. 

Löneskillnaden är störst i den privata sektorn: personer födda i Afrika söder om Sahara har 25 procent lägre lön än befolkningen i övrigt och afrosvenskar som är födda i Sverige, med minst en förälder född i Afrika söder om Sahara, har 36 procent lägre lön än befolkningen i övrigt.

Samma mönster uppdagas i lönespridningen för offentliganställda i stat, landsting och kommun. För landstingsanställda gäller exempelvis att afrosvenskar födda i Afrika söder om Sahara har tio procent lägre lön än den övriga befolkningen, medan afrosvenskar födda i Sverige tangerar den privata sektorn med 36 procent lägre lön än befolkningen i övrigt.

–  Vilka åtgärder som behövs för att uppnå visionen om lika villkor i arbetslivet är en politisk fråga. Forskningen behöver gå vidare och undersöka varför det ser ut som det gör. Vi behöver också se om den kartläggning av löneskillnader mellan kvinnor och män som företag och organisationer åläggs att utföra kan utvidgas till andra diskrimineringsgrunder. Det bör också skapas en instans som kontrollerar om de aktiva åtgärder som man gör mot diskriminering genomförs och om de får avsedd effekt, säger Mattias Gardell.

–  Det finns alla anledning att finns anledning att se över diskrimineringslagen. Det räcker inte med mångfaldsplaner så länge som det ändå är möjligt för arbetsköpare att bryta mot diskrimineringslagen utan påföljd, säger Irene Molina.

* Till gruppen räknas i sammanhanget afrosvenskar födda i Afrika söder om Sahara eller afrosvenskar födda i Sverige med minst en förälder född i Afrika söder om Sahara.
** Samtliga personer vars båda föräldrar är födda i Sverige och personer som själva fötts eller har minst en förälder som fötts i ett annat land som inte tillhör regionen Afrika söder om Sahara.

Läs rapporten: Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden, Rapport 2018:21, Länsstyrelsen Stockholm http://cemfor.uu.se/digitalAssets/755/c_755790-l_3-k_r2018-21-antisvart-rasism-och-diskriminering-webb.pdf

Om Cemfor www.cemfor.uu.se

Länsstyrelsen Stockholms pressmeddelande https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-lansstyrelsen-stockholm/pressrum/nyheter/nyheter---stockholm/2018-11-16-tydlig-diskriminering-av-afrosvenskar-pa-svensk-arbetsmarknad.html

Elin Bäckström